onsdag 26 augusti 2009
lördag 22 augusti 2009
Sjukvård
Hej allihopa, nu var det länge sedan jag skrev. Förra helgen var jättelyckad vi kollade bla på Manyana Rock paintings, hade picnic vid Mmakgodumo Dam, sov över i en hydda och var på safari i mokolodi Game Park. Jag såg elefanter, strutsar, vårtsvin, springboks, leopad..och så lite annat.
På vägen till mmankgodi stannade vår buss till vid en trafikolycka. De som ville och kunde uppmanades av reseledaren att gå och hjälpa till. Så vi var fem personer som gick fram till olyckan tina, Jessica (som precis kommit), jag, en kille som läste medicin och så reseledaren. Bilen låg upp och ner de flesta av rutorna var krossade, taket var in tryckt. När vi kom fram höll några män på att dra ut den sista av de fyra männen som suttit i bilen. Det fanns inte så mycket vi kunde göra egentligen utan handaskar och utrustning. Vi gick fram till en av killarna kanske i min ålder. Han andades häftigt, var okontaktbar, hade en svag puls för övrigt inga synliga skador. Vi bestämde att lägga honom på sidan för att fria luftvägarna. Jag vände vid ryggen Jessica fixerade huvudet. Det vi inte visste var att han hade ett stort blödande sår i bakhuvudet. Jessica fick blod på händerna. De fyra männen lastades upp på ett öppet jeepflak och kördes i väg till sjukhuset. Hur det gick sen vet jag inte. Jessica är iaf rädd att hon har fått HIV, men det har hon med nästan all sannolikhet inte. för det första var det inte säkert att han var infekterad för det andra hade hon inga sår på händerna.
Jaha, på måndag börjar mina kära klasskompisar skolan. Själv har jag varit aktivt i skolan sedan två veckor. Jag har lektion varje dag förutom tisdagar och på onsdagar har jag praktik på en vårdcentral. Jag tänkte skriva lite kort om vad jag hittills har gjort på vårdcentralen.
Först på morgonen hålls en gudstjänst i väntrummet alla deltar. De sjunger, ber och läser ur bibeln. Jag förstår inte så mycket för allt är på setswana det är det förövrigt hela dagen.
Jag ska vara två onsdagar på varje ”station” jag har hittills varit i det så kallade sår rummet. Där har jag fått lägga om sår, ta blodprover och ge intramuskulära injektioner. Allt går med en rasande fart. In, ut inget hej eller hejdå. Ibland är tre patienter samtidigt inne i rummet. 90% av blodproverna är HIV/AIDS relaterade. CD4 är det vanligaste provet som tas.”CD4 shows how many functioning CD4 cells that are circulating in the blood and that gives the doctor an idea of how strong the HIV+ person´s immune system really is”. 90% av injektionerna som jag gav var Ceftriaxone det ges för att bota syfilis. Såren var lite alla möjliga, från liggsår, insektbet till brännskada.
Nu måste jag skynda mig att äta för vid sju ska vi på bio. hejpuss
På vägen till mmankgodi stannade vår buss till vid en trafikolycka. De som ville och kunde uppmanades av reseledaren att gå och hjälpa till. Så vi var fem personer som gick fram till olyckan tina, Jessica (som precis kommit), jag, en kille som läste medicin och så reseledaren. Bilen låg upp och ner de flesta av rutorna var krossade, taket var in tryckt. När vi kom fram höll några män på att dra ut den sista av de fyra männen som suttit i bilen. Det fanns inte så mycket vi kunde göra egentligen utan handaskar och utrustning. Vi gick fram till en av killarna kanske i min ålder. Han andades häftigt, var okontaktbar, hade en svag puls för övrigt inga synliga skador. Vi bestämde att lägga honom på sidan för att fria luftvägarna. Jag vände vid ryggen Jessica fixerade huvudet. Det vi inte visste var att han hade ett stort blödande sår i bakhuvudet. Jessica fick blod på händerna. De fyra männen lastades upp på ett öppet jeepflak och kördes i väg till sjukhuset. Hur det gick sen vet jag inte. Jessica är iaf rädd att hon har fått HIV, men det har hon med nästan all sannolikhet inte. för det första var det inte säkert att han var infekterad för det andra hade hon inga sår på händerna.
Jaha, på måndag börjar mina kära klasskompisar skolan. Själv har jag varit aktivt i skolan sedan två veckor. Jag har lektion varje dag förutom tisdagar och på onsdagar har jag praktik på en vårdcentral. Jag tänkte skriva lite kort om vad jag hittills har gjort på vårdcentralen.
Först på morgonen hålls en gudstjänst i väntrummet alla deltar. De sjunger, ber och läser ur bibeln. Jag förstår inte så mycket för allt är på setswana det är det förövrigt hela dagen.
Jag ska vara två onsdagar på varje ”station” jag har hittills varit i det så kallade sår rummet. Där har jag fått lägga om sår, ta blodprover och ge intramuskulära injektioner. Allt går med en rasande fart. In, ut inget hej eller hejdå. Ibland är tre patienter samtidigt inne i rummet. 90% av blodproverna är HIV/AIDS relaterade. CD4 är det vanligaste provet som tas.”CD4 shows how many functioning CD4 cells that are circulating in the blood and that gives the doctor an idea of how strong the HIV+ person´s immune system really is”. 90% av injektionerna som jag gav var Ceftriaxone det ges för att bota syfilis. Såren var lite alla möjliga, från liggsår, insektbet till brännskada.
Nu måste jag skynda mig att äta för vid sju ska vi på bio. hejpuss
torsdag 13 augusti 2009
Las vegas
Tina och jag delar ett rum på campus området, block 480. Stället vi bor på kallas (av alla, även lärare) för ”Las Vegas ”för att det är mycket liv och fest här. Det ligger ca 1o minuters gångväg till själva huvudområdet med lektionssalarna.
Rummet vi delar ligger på bottenvåningen. Väggarna är gjorda i tjock betong vilket gör att rummet inte värms upp och golvet är av hård plast, dörren är i trä och släpper igenom mycket ljud.Framför fönstret är det galler och de få lösa föremål som finns är märkta med tjocka svarta bokstäver UB. De lösa föremålen är en plaststol, filtarna och gardinen. Jag har alltid gardinen fördragen. Det finns inget kök och vi delar dusch( som sällan har varmt vatten när jag vaknar) och toalett med 10 andra tjejer.
Rummet vi delar ligger på bottenvåningen. Väggarna är gjorda i tjock betong vilket gör att rummet inte värms upp och golvet är av hård plast, dörren är i trä och släpper igenom mycket ljud.Framför fönstret är det galler och de få lösa föremål som finns är märkta med tjocka svarta bokstäver UB. De lösa föremålen är en plaststol, filtarna och gardinen. Jag har alltid gardinen fördragen. Det finns inget kök och vi delar dusch( som sällan har varmt vatten när jag vaknar) och toalett med 10 andra tjejer.
En kväll när tina inte var hemma, knackade det på dörren. Jag som inte har förvarna att fråga vem det är gjorde det denna kvällen. ”who is it”? Det lågiska hade kanske varit att anta att det var tina. Ingen svarade, det knackade igen. Jag frågade igen. En mans röst svarade” sorry” och gick.
Någon dag senare satt en lapp utanför vår huvudingång från Protection services jag citerar en liten bit av de som stod ” The victims (students) in these cases were particulary ladies and were attacked when responding to presumed visitors knocking at the dorr of their rooms. “
Nu frågar vi alltid “who is it?”
Ihelgen blir det safari!
Ps: ni förstår kanske att inte haft uppkoppling på flera dagar, där av flera inlägg.ds
Kaos
Roberta har presenterat oss för lite alla möjliga personer här i Gabarone. Bla Sam och Tomelo. Varje fredag åker de ut till ett fattigt område i Gabarone och deltar i ett projekt som kallas Tlamelo. Projektet innebär att varje dag lagars gratis mat till de barnen som bor i detta fattiga området. Sam och Tomelo brukar hjälpa till med att diska och dela ut mat och hålla en samlig med barnen då de pratar om gud och andra saker. I fredags fick jag följa med dit.
Jag hade med mig ballonger som jag delade ut. Barnen samlades runt mig. De hoppade, knuffades, skrek och slet ballonger ur händerna på mig. Detta var inte vad jag hade räknat med och jag blev bokstavligen överrumplad. Efter nåfra minuter kom en stor gammal kvinna ifrån köket till min undsättning och styrde upp situationen.
Efter ballongsittuationen satte jag min ner på en bänk med ett av de små barnen för att mata henne. Samtidigt kom två flickor och tog ut mitt hårspänne och lekt med mitt hår. En annan försökt komma upp i mitt knä medans den tredje ville prata med mig medans en fjärde ville ha en ny ballong. Jag vet inte om jag var till någon nytta jag kände mig mest som en stor, ny, och blåögd docka.
/ Tebogo (mitt botswanska namn betyder typ vi tackar dig)
Jag hade med mig ballonger som jag delade ut. Barnen samlades runt mig. De hoppade, knuffades, skrek och slet ballonger ur händerna på mig. Detta var inte vad jag hade räknat med och jag blev bokstavligen överrumplad. Efter nåfra minuter kom en stor gammal kvinna ifrån köket till min undsättning och styrde upp situationen.
Efter ballongsittuationen satte jag min ner på en bänk med ett av de små barnen för att mata henne. Samtidigt kom två flickor och tog ut mitt hårspänne och lekt med mitt hår. En annan försökt komma upp i mitt knä medans den tredje ville prata med mig medans en fjärde ville ha en ny ballong. Jag vet inte om jag var till någon nytta jag kände mig mest som en stor, ny, och blåögd docka.
/ Tebogo (mitt botswanska namn betyder typ vi tackar dig)
Roberta
Tina och jag kommer att läsa 4 kurser här, Introduction to community Healt, Community based nursing care, utvecklings psyckolog och en kurs i setswana. Det finns inte så mycket mer att säga om det, eftersom vi inte har haft några lektioner än. Meningen var att kurserna skulle börjat veckan som varit men hälften av lärarna har inte kommit och andra hälften har bara presenterat sig och sagt vilka böcker vi ska använda.
Men det har hänt andra spännande saker jag kan skriva om. Tina och jag har fikat med Roberta. Vi träffades första gången på jo´burgs flygplats. Hon är en pensionerad sjuksköterska från Irland och hon flyttade till Gabarone för 4 år sedan. Hon jobbar ideellt och för något som kallas Flying misson.
Iaf när vi träffades för att fika så hade hon med sig en flicka från Zimbabwe hon var mycket sjuk i TBC/AIDS . Roberta förklarade att hon bara kunde ses snabbt för hon var tvungen att köra och köpa mediciner till flicka innan de stängde, men att vi kunde följa med. Under bilfärden berättade hon att det kommer många människor ifrån Zimbabwe till Botswana för att känna pengar som de skickar hem till sina familjer, många vistas olagligt i landet. Problemet är att blir dessa zimbabwier sjuka i HIV så får de inte gratis mediciner (vilket botswanierna får) och de vågar inte söka sjukvård för rädslan att bli utvisade. Som tur är finns det änglar som Roberta. Hon tog med oss till en liten clinic där det jobbar en kvinnlig läkare som är villig att hjälpa dessa människor, efter en stunds väntan där fick Roberta medicinerna som hon betalar ur egen ficka. När vi släppte av flickan kunde jag konstatera att hon bodde i ett fint område i ett hus av tegel. Roberta berättade att han som ägde huset inte hade pengar att bygga klart, och att flickan fick bo och passa huset i väntan på att han skulle tjäna mer pengar. Hon sa att huset saknade, el, vatten och på vissa ställen tak. Det som fanns var en säng som hon kört ditt.
/ anna
Men det har hänt andra spännande saker jag kan skriva om. Tina och jag har fikat med Roberta. Vi träffades första gången på jo´burgs flygplats. Hon är en pensionerad sjuksköterska från Irland och hon flyttade till Gabarone för 4 år sedan. Hon jobbar ideellt och för något som kallas Flying misson.
Iaf när vi träffades för att fika så hade hon med sig en flicka från Zimbabwe hon var mycket sjuk i TBC/AIDS . Roberta förklarade att hon bara kunde ses snabbt för hon var tvungen att köra och köpa mediciner till flicka innan de stängde, men att vi kunde följa med. Under bilfärden berättade hon att det kommer många människor ifrån Zimbabwe till Botswana för att känna pengar som de skickar hem till sina familjer, många vistas olagligt i landet. Problemet är att blir dessa zimbabwier sjuka i HIV så får de inte gratis mediciner (vilket botswanierna får) och de vågar inte söka sjukvård för rädslan att bli utvisade. Som tur är finns det änglar som Roberta. Hon tog med oss till en liten clinic där det jobbar en kvinnlig läkare som är villig att hjälpa dessa människor, efter en stunds väntan där fick Roberta medicinerna som hon betalar ur egen ficka. När vi släppte av flickan kunde jag konstatera att hon bodde i ett fint område i ett hus av tegel. Roberta berättade att han som ägde huset inte hade pengar att bygga klart, och att flickan fick bo och passa huset i väntan på att han skulle tjäna mer pengar. Hon sa att huset saknade, el, vatten och på vissa ställen tak. Det som fanns var en säng som hon kört ditt.
/ anna
tisdag 4 augusti 2009
Väder
Vi Svenskar gillar ju att prata om väder. Så nu ska jag skriva lite om vädret här nere. På dagarna är det ca 25 grader i solen och betydligt kallare i skuggan. Nätterna är jättekalla runt 2-3 grader och det finns inga element.
Min utstyrsel när jag sover är följande: 2 par raggsockar, 1 par tights, 2 mjukisbyxor, ett linne, en fliströja och 4 filtar. Men de som vi träffat säger att värmen kommer snart .
Det blir mörkt kl 18 och då blir det verkligen mörkt. Det finns lyktstolpar men de är bara prydnad för de är aldrig tända. När solen går upp vet jag inte men det är ljust kl 7 iaf. Puss å kram
Min utstyrsel när jag sover är följande: 2 par raggsockar, 1 par tights, 2 mjukisbyxor, ett linne, en fliströja och 4 filtar. Men de som vi träffat säger att värmen kommer snart .
Det blir mörkt kl 18 och då blir det verkligen mörkt. Det finns lyktstolpar men de är bara prydnad för de är aldrig tända. När solen går upp vet jag inte men det är ljust kl 7 iaf. Puss å kram
söndag 2 augusti 2009
Kö
Denna veckan kan sammanfattas med ordet kö. I den här kön stod jag och Tina i från 10.00 till 15.45 för att få ett studentkort.Allt görs manuellt och är invecklat. Du söker upp assisten för att berätta vilken kurs du val. Du får ett papper som du ska ta till läraren för underskrift. Du betalar för ditt studentkort på ett ställe sedan tar du med dig kvittot till de som ska tillverka kortet. Tänk dig att du ska göra detta tillsamman med 15000 andra studenter så kan du fårstå att det tar tid och blir en massa köande. Vi skickas hitt och ditt, det är som en skatt jakt utan karta och varje gång vi fått något avklarat känns det som en stor seger. Att skaffa studentkort och anmäla oss till 4 kurser tog tre dagar, i sverige hade det tagit mig 20 minuter i min pyjamas framför datorn.
Go siame/ Anna
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)