Hemma!

Hej, nu är jag tillbaka hemma i Sverige!
Jag fick godkänt på tentan, och vi hann klart med alla uppgifter och inlämningar innan fredagen vilket var prima. Det vi har kvar att göra är en skriftlig uppgift som vi ska maila in senare i nästa vecka.

Sista veckan i Botswana var intensiv till in på sista dagen då Jessica, Carol och jag var på hästsafari. Det var kul, man kommer mycket närmre naturen på hästryggen än i en bil. Såg elefanter, hygenor och lite annat men man börjar bli van nu. På kvällen var det en avskedsfest för mig och tina, det kom mycket folk, det var också kul.

Första kvällen hemma i Sverige blev jag och calle bjudna på middag hemma hos mamma och pappa, och det var så god mat! Efter att ha ätit pasta,ris och kyckling i 12 veckor. Jag har sagt till calle att menyn denna veckan är: potatis, potatismos, potatisgratäng, potatissallad och bakad potais!

Det var skönt att sova i min egna säng! Känns som att jag inte sovit ordentligt på två veckor. Det var underbart att vakna imorse och inte ha myror omkring sig! Att det var myror på skrivbordet och i garderoben gick välan men i sägen och på toasitsen! De senaste veckorna innan vi åkte hem hade kackerlackorna börjat komma också, såg som tur var aldrig någon i vårt rum med det var bara en tidsfråga eftersom de var överallt annars.

Första dagen i Sverige har jag duschat länge, sovit länge och ätit frukost länge underbart! Ikväll kommer tjejligan så bli kul att ses igen!!
over and out

Lov

Hej allihopa, nu är jag tillbaka på universitetet efter en veckas ledighet. Fredagen innan jag åkte hade jag en tenta som var jätte svår, så nu får vi alla hålla tummarna att det gick vägen.

På lovet åkte vi ett gäng på 12 personer till norra Botswana.
Vi åkte kanot på okavango deltat, min och matts kanot höll på att sjunka mitt bland flodhästarna så vi fick byta till några fiskares kanot, även den tog in vatten min inte lika mycket iaf.

Vi tältade i moremi game reserve, det blev bäck mörkt om natten och vi fick inte lämna tältet när det blev mörkt pågrund av de vilda djuren som strök om kring. Platsen där vi slog upp tältet på var ca 50 meter från vart vi sett elefanter tidigare.

Vi körde igenom chobe nationalpark, såg massa djur. I chobe åkte vi även på en båt tur i tre timmar, det var nästan min favorit vi kom väldigt nära djuren. Vid ett tillfälle kom vi riktigt nära en flock elefanter som gick ner till vattnet för att dricka där vår båt låg till. Vår guide försökte starta båten för att flytta på oss ifrån elefant flocken men fick inte igång båten , vi satt fast i kanske 4 minuter innan vi kom loss. Då var jag riktigt rädd.
På torsdagen vi till zimbabwe för att besöka Victoria fallen, det var fantastiskt vackert. Jag åkte "linbana" eller var man ska kalla det, över fallen och så gjord vi water rafting på floden nedan för. Var jättekul, ni får se DVD när jag kommer hem nästa söndag.

Det är med blandade känslor som jag kommer att åka hem, det känns som att jag är mitt uppe i allting och då ska jag börja säga hejdå till alla nya kompisar som kommer att vara kvar terminen ut, avsluta min kurser och aktiviteter..men samtidigt ska det bli roligt att komma hem och träffa alla igen, det kommer att bli så kul!

Men inan det har jag en hektisk vecka framför mig, med slut tentor och betyg som ska ordnas så jag måste fortsätta plugga nu.

Men en sak är säker och det är att jag är inte klar med Afrika! måste komma hit snart igen!

Jag besöker förädralösa barnen på Marina Hospital

Idag på förmiddagen besökte vi Marina Hospital. Det är ett fint sjukhus men med för många patienter. På en del avdelningar låg patienterna på golven.
Det som berörde mig mest var när vi besökte avdelningen neonatal. Där var det fullt av förtidigt föda barn med deras mammor, alla i samma rum tätt bredvid varandra. Jag har aldrig sett så små barn tidigare. Mammorna var inte tillåtna att sova över, det fanns inte plats.
Bland dessa bäbisar fanns det en bäbis som var fullt frisk som låg i en plastbalja. Jag frågade var mamman var, bäbisen grät. Min lärare som visade oss runt på sjukhuset förklarade att bäbisen hade blivit hittad i buskarna och tagits hit. Alla föräldralösa bebisar kommer hit. Jag frågade om det var vanligt, hon sa att det alltid brukade vara i alla fall en bäbis varje gång hon kom på besök. Om ingen adopterar hamnar barnet på SOS-barnbyar. Det kändes olustigt med alla sjuka bäbisar och deras mammor och mitt bland dessa, en frisk bäbis som blivit övergiven. Jag tänkte att detta är konsekvenserna när abort är olagligt. På gyn-avdelningen som vi senare besökte låg 88 % av kvinnorna inne för att ha gjort abort på egen hand.

Gaborone

Gaborone där jag pluggar, är Botswanas huvudstad. Här bor det ca 186,000 invånare. Om man frågar människorna som bor här om de är här ifrån, får man svaret ” No one, is from Gabarone”. Det beror på att staden är ung och att de som bor här har flyttat hit från byarna runtom.

Allt i staden är i stortsätt nybygg eller byggs. Staden är platt och utbredd så man behöver en bil om man ska någonstans. Om jag ska handla åker jag till något av de många köpcentrerna som finns här. Tempot är i staden är lugnt men inte tråkigt här finns mycket att hitta på. Det finns tre ”stora” nattklubbar, house musik är i stort sätt det ända som spelas när man går ut. Sist vi var ute ett stort gäng gick allt fint men gången innan det blev hälften av oss 14 personer ficktjuvade, dock inte jag. Man får passa sig lite och va på sin vakt, flera har även blivit av med sina datorer på campus.

Angående husen som finns här är det olika, de flesta är i dåligt skick och de finare husen har en hög mur runt sig med taggtråd högst upp, dock inte lika höga som i jo´burg.

De flesta är troende, och en fråga som jag ofta får är ” vilken kyrka tillhör du?” . Om man kommer hit tycker jag att man ska besöka någon av kyrkorna för det är en upplevelse och man kommer i kontakt med lokalbefolkningen.

Musiken och modet i Gaborone är i stort sätt samma som hemma, men kommer man ut i byarna är det helt annat. Hum, det finns säkert mycket mer att berätta om gabs, men nu över till något annat.

I onsdags fick jag själv uppleva hur där är att vara patient på vårdcentralen jag praktiserar på. Min åkomma var ett gettingstick på foten som utlöst en allergisk reaktion. Först som patient måste man bli ”screenad” det blir man i väntrummet av en sjuksköterska. De andra patienterna sitter som en halvcirkel runt sjuksköterskan som sitter i mitten vid en kateder. När det är ens tur går man fram och får sitt blodtryck och temperatur tagen. Efter det sätter man sig i kön till doktorn, barnmorskan, rådgivningen eller var man nu ska. Det spelar ingen roll om du varit på vårdcentralen dagen innan och fått en ny tid dagen efter du måste alltid screenas. Nu hade jag lite tur för jag behövde aldrig stå i någon kö och jag betalade inte för tabletterna heller, det är en förmån man har som sjuksköterska. Annars hade det kostat den del, eftersom jag inte är medborgare. På fredag ska vi förhoppningsvis äntligen få besöka sjukhuset, det ska bli spännande. Jessica som praktiserar där på en ortoped avdelning och även en dag akuten har berättat hur det är. Tydligen mycket trafikolyckor och misshandlade kvinnor, vissa saker så sjuka att önskar att hon inte hade berättat. Jag är inte så förvånad över att det är mycket trafikolyckor här, med tanke på att finns väldigt få övergångställen inga trottoarer och gatbelysning är en bristvara. Dessutom har jag hört att många kör berusade.

Ha det bra där hemma!

Veckan

Vädret börjar bli riktigt varmt nu, kvällarna är behagliga och jag behöver inte längre sova med tre täcken.

Skolan denna veckan har gått snabbt. Onsdagarna är roligast för då har jag praktik, det är intressant även om sjuksköterskorna känns mer eller mindre utbrända och inte ger oss studenter någon större uppmärksamhet speciellt inte om du inte pratar setswana. De två senaste veckorna har jag varit på Mödravårdcentralen och BVC.

Fick i onsdags tillbaka en skriftlig uppgift. Fick bra % vilket var extra skönt eftersom läraren innan hon gav tillbaka uppgiften gav muntliga kommentarer inför hela gruppen om hur bra eller dålig man presterat . Kommentaren jag fick ” Ditt arbete var mycket bra, du borde läsa upp vad du skrivit för de andra eleverna”. Jag hoppas att det kommer att gå bra i de andra kursarna, det tar lång tid att läsa på engelska och jag vet inte alls vad förväntningarna är på oss elever eller hur proven är upplagda. Denna vecka har jag börjat spela tennis och gå på aerobic båda aktiviteterna är varje dag kl17. Ibland har de inte musik till aerobicen. Universitetet erbjuder flera aktiviteter gratis för oss studenter du kan spela basket, fotboll, simma, boxing, kör, instrument, traditionell dans m.m

Det är lätt att skaffa sig vänner, och jag blir hembjuden till fest och bröllop till folk jag inte känner. Alla vill prata och byta nummer, vara ens kompis, det är kul. Men emellanåt måste jag säga nej. Och en del killar är inte blyga precis, ibland önskar jag att jag kunde spela in vissa konversationer för det är ingen som kommer tro mig när jag kommer hem.

Denna helgen var jag på fest på fredagen jätte trevligt, på lördagen gick jag och tre andra tjejer till ett hotell, där stannade vi hela dagen solade och badade. På kvällen blev jag bjuden på middag och idag har jag tvättat.

Take care!

Johannesburg

Internet funkar inte på mitt rum längre, vilket gör att jag inte har kunnat skriva på länge.

Förra helgen var jag i Johannesburg tillsammans med 13 andra utbytesstudenter. Det är ca 40 utbytersstudenter här från alla möjliga delar av världen. Från Skandinavien är vi 4 från norge, 2 finskor och så 3 svenskar.

Johannesburg fick mig att tänka på London husen av tegel, de breda gatorna med träd på sidorna de röda dubbeldeckade bussarna.

Jag har lärt mig mycket om Sydafrikas historia, så intressant! Detta var vad vi gjorde i Johannesburg.

*Åkte en guidad tur genom staden besökte museum.

*Var på apartheid museet (Det känns som att det fortfarande är apartheid i Johannesburg, vissa områden och resturanger finns det bara vita och tvärtom. I soweto bor det ex fortfarnde inga vita)

*Var i Soweto, kollade in Mandelas gamla hus + det nya.

* Besökte Lion Park ( kom riktigt nära djuren, klappade lejonungar, fler bilder finns på fecbook)

* Shoppade

Blandade bilder

Grottmåling av giraffer.

Sjukvård

Hej allihopa, nu var det länge sedan jag skrev. Förra helgen var jättelyckad vi kollade bla på Manyana Rock paintings, hade picnic vid Mmakgodumo Dam, sov över i en hydda och var på safari i mokolodi Game Park. Jag såg elefanter, strutsar, vårtsvin, springboks, leopad..och så lite annat.

På vägen till mmankgodi stannade vår buss till vid en trafikolycka. De som ville och kunde uppmanades av reseledaren att gå och hjälpa till. Så vi var fem personer som gick fram till olyckan tina, Jessica (som precis kommit), jag, en kille som läste medicin och så reseledaren. Bilen låg upp och ner de flesta av rutorna var krossade, taket var in tryckt. När vi kom fram höll några män på att dra ut den sista av de fyra männen som suttit i bilen. Det fanns inte så mycket vi kunde göra egentligen utan handaskar och utrustning. Vi gick fram till en av killarna kanske i min ålder. Han andades häftigt, var okontaktbar, hade en svag puls för övrigt inga synliga skador. Vi bestämde att lägga honom på sidan för att fria luftvägarna. Jag vände vid ryggen Jessica fixerade huvudet. Det vi inte visste var att han hade ett stort blödande sår i bakhuvudet. Jessica fick blod på händerna. De fyra männen lastades upp på ett öppet jeepflak och kördes i väg till sjukhuset. Hur det gick sen vet jag inte. Jessica är iaf rädd att hon har fått HIV, men det har hon med nästan all sannolikhet inte. för det första var det inte säkert att han var infekterad för det andra hade hon inga sår på händerna.

Jaha, på måndag börjar mina kära klasskompisar skolan. Själv har jag varit aktivt i skolan sedan två veckor. Jag har lektion varje dag förutom tisdagar och på onsdagar har jag praktik på en vårdcentral. Jag tänkte skriva lite kort om vad jag hittills har gjort på vårdcentralen.

Först på morgonen hålls en gudstjänst i väntrummet alla deltar. De sjunger, ber och läser ur bibeln. Jag förstår inte så mycket för allt är på setswana det är det förövrigt hela dagen.

Jag ska vara två onsdagar på varje ”station” jag har hittills varit i det så kallade sår rummet. Där har jag fått lägga om sår, ta blodprover och ge intramuskulära injektioner. Allt går med en rasande fart. In, ut inget hej eller hejdå. Ibland är tre patienter samtidigt inne i rummet. 90% av blodproverna är HIV/AIDS relaterade. CD4 är det vanligaste provet som tas.”CD4 shows how many functioning CD4 cells that are circulating in the blood and that gives the doctor an idea of how strong the HIV+ person´s immune system really is”. 90% av injektionerna som jag gav var Ceftriaxone det ges för att bota syfilis. Såren var lite alla möjliga, från liggsår, insektbet till brännskada.
Nu måste jag skynda mig att äta för vid sju ska vi på bio. hejpuss

Las vegas

Tina och jag delar ett rum på campus området, block 480. Stället vi bor på kallas (av alla, även lärare) för ”Las Vegas ”för att det är mycket liv och fest här. Det ligger ca 1o minuters gångväg till själva huvudområdet med lektionssalarna.

Rummet vi delar ligger på bottenvåningen. Väggarna är gjorda i tjock betong vilket gör att rummet inte värms upp och golvet är av hård plast, dörren är i trä och släpper igenom mycket ljud.Framför fönstret är det galler och de få lösa föremål som finns är märkta med tjocka svarta bokstäver UB. De lösa föremålen är en plaststol, filtarna och gardinen. Jag har alltid gardinen fördragen. Det finns inget kök och vi delar dusch( som sällan har varmt vatten när jag vaknar) och toalett med 10 andra tjejer.

En kväll när tina inte var hemma, knackade det på dörren. Jag som inte har förvarna att fråga vem det är gjorde det denna kvällen. ”who is it”? Det lågiska hade kanske varit att anta att det var tina. Ingen svarade, det knackade igen. Jag frågade igen. En mans röst svarade” sorry” och gick.

Någon dag senare satt en lapp utanför vår huvudingång från Protection services jag citerar en liten bit av de som stod ” The victims (students) in these cases were particulary ladies and were attacked when responding to presumed visitors knocking at the dorr of their rooms. “

Nu frågar vi alltid “who is it?”

Ihelgen blir det safari!
Ps: ni förstår kanske att inte haft uppkoppling på flera dagar, där av flera inlägg.ds

Kaos

Roberta har presenterat oss för lite alla möjliga personer här i Gabarone. Bla Sam och Tomelo. Varje fredag åker de ut till ett fattigt område i Gabarone och deltar i ett projekt som kallas Tlamelo. Projektet innebär att varje dag lagars gratis mat till de barnen som bor i detta fattiga området. Sam och Tomelo brukar hjälpa till med att diska och dela ut mat och hålla en samlig med barnen då de pratar om gud och andra saker. I fredags fick jag följa med dit.

Jag hade med mig ballonger som jag delade ut. Barnen samlades runt mig. De hoppade, knuffades, skrek och slet ballonger ur händerna på mig. Detta var inte vad jag hade räknat med och jag blev bokstavligen överrumplad. Efter nåfra minuter kom en stor gammal kvinna ifrån köket till min undsättning och styrde upp situationen.

Efter ballongsittuationen satte jag min ner på en bänk med ett av de små barnen för att mata henne. Samtidigt kom två flickor och tog ut mitt hårspänne och lekt med mitt hår. En annan försökt komma upp i mitt knä medans den tredje ville prata med mig medans en fjärde ville ha en ny ballong. Jag vet inte om jag var till någon nytta jag kände mig mest som en stor, ny, och blåögd docka.

/ Tebogo (mitt botswanska namn betyder typ vi tackar dig)

Roberta

Tina och jag kommer att läsa 4 kurser här, Introduction to community Healt, Community based nursing care, utvecklings psyckolog och en kurs i setswana. Det finns inte så mycket mer att säga om det, eftersom vi inte har haft några lektioner än. Meningen var att kurserna skulle börjat veckan som varit men hälften av lärarna har inte kommit och andra hälften har bara presenterat sig och sagt vilka böcker vi ska använda.

Men det har hänt andra spännande saker jag kan skriva om. Tina och jag har fikat med Roberta. Vi träffades första gången på jo´burgs flygplats. Hon är en pensionerad sjuksköterska från Irland och hon flyttade till Gabarone för 4 år sedan. Hon jobbar ideellt och för något som kallas Flying misson.

Iaf när vi träffades för att fika så hade hon med sig en flicka från Zimbabwe hon var mycket sjuk i TBC/AIDS . Roberta förklarade att hon bara kunde ses snabbt för hon var tvungen att köra och köpa mediciner till flicka innan de stängde, men att vi kunde följa med. Under bilfärden berättade hon att det kommer många människor ifrån Zimbabwe till Botswana för att känna pengar som de skickar hem till sina familjer, många vistas olagligt i landet. Problemet är att blir dessa zimbabwier sjuka i HIV så får de inte gratis mediciner (vilket botswanierna får) och de vågar inte söka sjukvård för rädslan att bli utvisade. Som tur är finns det änglar som Roberta. Hon tog med oss till en liten clinic där det jobbar en kvinnlig läkare som är villig att hjälpa dessa människor, efter en stunds väntan där fick Roberta medicinerna som hon betalar ur egen ficka. När vi släppte av flickan kunde jag konstatera att hon bodde i ett fint område i ett hus av tegel. Roberta berättade att han som ägde huset inte hade pengar att bygga klart, och att flickan fick bo och passa huset i väntan på att han skulle tjäna mer pengar. Hon sa att huset saknade, el, vatten och på vissa ställen tak. Det som fanns var en säng som hon kört ditt.
/ anna

Väder

Vi Svenskar gillar ju att prata om väder. Så nu ska jag skriva lite om vädret här nere. På dagarna är det ca 25 grader i solen och betydligt kallare i skuggan. Nätterna är jättekalla runt 2-3 grader och det finns inga element.

Min utstyrsel när jag sover är följande: 2 par raggsockar, 1 par tights, 2 mjukisbyxor, ett linne, en fliströja och 4 filtar. Men de som vi träffat säger att värmen kommer snart .

Det blir mörkt kl 18 och då blir det verkligen mörkt. Det finns lyktstolpar men de är bara prydnad för de är aldrig tända. När solen går upp vet jag inte men det är ljust kl 7 iaf. Puss å kram

Helgen

Helgen har varit bra! Vi har bland annat bestigit Kgale Hill

det var kämpigt, men fin utsikt

på toppen.

vi har åkt en guidad busstur genom gabarone, tina och jag framför Three Dikgosi monument.

vi utbytesstudenter blev bjudna på traditionell middag med underhållning ..

...och ja, det är en larv och ja, jag åt den.

Kö

Denna veckan kan sammanfattas med ordet kö. I den här kön stod jag och Tina i från 10.00 till 15.45 för att få ett studentkort.

Allt görs manuellt och är invecklat. Du söker upp assisten för att berätta vilken kurs du val. Du får ett papper som du ska ta till läraren för underskrift. Du betalar för ditt studentkort på ett ställe sedan tar du med dig kvittot till de som ska tillverka kortet. Tänk dig att du ska göra detta tillsamman med 15000 andra studenter så kan du fårstå att det tar tid och blir en massa köande. Vi skickas hitt och ditt, det är som en skatt jakt utan karta och varje gång vi fått något avklarat känns det som en stor seger. Att skaffa studentkort och anmäla oss till 4 kurser tog tre dagar, i sverige hade det tagit mig 20 minuter i min pyjamas framför datorn.
Go siame/ Anna

Till alla mina vänner så tänker jag nu berätta lite fakta om Botswana. De som har läst på om Botswana på wikipedia kommer kanske känna igen en del. ;)

Botswana är ett land i södra Afrika, gränsande till Namibia, Zambia, Zimbabwee och Sydafrika. Botswana har många naturreservat och ett rikt djurliv. I sydvästra delen av landet finns Kalahariöknen och i nordväst ligger Okawangoträsken.
Botswana har världens högsta andel hiv/aids-smittad befolkning (nästan 40% av den vuxna befolkningen 2001), men inte att förglömma också Afrikas mest tillväxande arbete för att hantera sjukdomen.

Den viktigaste inkomsten för Botswana är diamanterna som står för en tredjedel ab BNP och 90% av exportinkomsterna. Andra viktiga näringsgrenar är turismm och boskapsskötsel.
Befolkningens medelålder uppgick till 19,1 år (2002) och medellivslängden var 41,4 år (2006). Spädbarnsdödlighet var 6,7% (2003). Drygt 20% av den vuxna befolkningen var analfabeter (2003).

Botswanas officiella språk är engelska, medan landets största språk setswana har status som "nationellt språk". ( Tina och jag har förövrigt anmält oss till en kurs i setswna)

Nu ska jag lägga mig, skriver igen när jag fixat en fungerande adappter. Puss puss Anna

Flygresan

Nu har vi kommit fram och tiden har gått väldigt snabbt, vi har redan varit här i 4 dagar. Det finns massor att skriva om. Men vi kan ju börja från början. Resan ner till gabarone skulle sammanlagt kanske tagit 18 timmar. Men planet från köpenhanm till zurich var försent 1,5 timme pga av dåligt väder. Vilket gjorde att när vi kom fram till zurich ca kl 00 på natten så hade planet till jo´brurg redan gått.

Runt 02.00 var vi in bokade på ett hotell i zurich, där bokade vi nya biljetter till gabarone vilket vi inte fick ersättning eller hjälp med att boka om. Kl 6.oo kom taxin (15 minuter sen) och körde oss till flyplatsen. Ifrån zurich flög vi till London, sprang genom flygplatsen för att hinna lagom till incheckningen.

Flög 10 timmar till Johannesburg. Kom fram sent, hämtade våra väskor tog en taxi till ett hotell. Steg upp tidigt 05.00, fick äntligen tag på personen som skulle möta oss i gabarone. Flög från jo´burg till gabrone! Äntligen framme om än och som nervvrak.
/ hälsningar Botswanna

Hej, nu har det varit bestämt länge. Mailet om stipendium för 12 veckors studier på Botswana Universitet kom den 9 mars, och snart är det dags. Om 3 dagar åker jag och Tina i min sjuksköterskeklass till Gaborone. Vi flyger ifrån Köpenhamn till Zurich till Johnnesburg och slutligen till Gaborone, Botswanas huvudstad där vi ska bo i tre månader. Förberedelserna har varit många men nu har saker och ting börjat komma på plats. Resväskan står framme och nästan alla grejer är packade: solskyddsfaktor, myggstift, vaccinations häfte, malariatabletterna, försäkringskort, kamera, datorn, ballonger och pennor till barnen (om vi tar oss till någon av de tre sos barnbyar finns) och så allt annat som ska med.