Gaborone där jag pluggar, är Botswanas huvudstad. Här bor det ca 186,000 invånare. Om man frågar människorna som bor här om de är här ifrån, får man svaret ” No one, is from Gabarone”. Det beror på att staden är ung och att de som bor här har flyttat hit från byarna runtom.
Allt i staden är i stortsätt nybygg eller byggs. Staden är platt och utbredd så man behöver en bil om man ska någonstans. Om jag ska handla åker jag till något av de många köpcentrerna som finns här. Tempot är i staden är lugnt men inte tråkigt här finns mycket att hitta på. Det finns tre ”stora” nattklubbar, house musik är i stort sätt det ända som spelas när man går ut. Sist vi var ute ett stort gäng gick allt fint men gången innan det blev hälften av oss 14 personer ficktjuvade, dock inte jag. Man får passa sig lite och va på sin vakt, flera har även blivit av med sina datorer på campus.
Angående husen som finns här är det olika, de flesta är i dåligt skick och de finare husen har en hög mur runt sig med taggtråd högst upp, dock inte lika höga som i jo´burg.
De flesta är troende, och en fråga som jag ofta får är ” vilken kyrka tillhör du?” . Om man kommer hit tycker jag att man ska besöka någon av kyrkorna för det är en upplevelse och man kommer i kontakt med lokalbefolkningen.
Musiken och modet i Gaborone är i stort sätt samma som hemma, men kommer man ut i byarna är det helt annat. Hum, det finns säkert mycket mer att berätta om gabs, men nu över till något annat.
I onsdags fick jag själv uppleva hur där är att vara patient på vårdcentralen jag praktiserar på. Min åkomma var ett gettingstick på foten som utlöst en allergisk reaktion. Först som patient måste man bli ”screenad” det blir man i väntrummet av en sjuksköterska. De andra patienterna sitter som en halvcirkel runt sjuksköterskan som sitter i mitten vid en kateder. När det är ens tur går man fram och får sitt blodtryck och temperatur tagen. Efter det sätter man sig i kön till doktorn, barnmorskan, rådgivningen eller var man nu ska. Det spelar ingen roll om du varit på vårdcentralen dagen innan och fått en ny tid dagen efter du måste alltid screenas. Nu hade jag lite tur för jag behövde aldrig stå i någon kö och jag betalade inte för tabletterna heller, det är en förmån man har som sjuksköterska. Annars hade det kostat den del, eftersom jag inte är medborgare. På fredag ska vi förhoppningsvis äntligen få besöka sjukhuset, det ska bli spännande. Jessica som praktiserar där på en ortoped avdelning och även en dag akuten har berättat hur det är. Tydligen mycket trafikolyckor och misshandlade kvinnor, vissa saker så sjuka att önskar att hon inte hade berättat. Jag är inte så förvånad över att det är mycket trafikolyckor här, med tanke på att finns väldigt få övergångställen inga trottoarer och gatbelysning är en bristvara. Dessutom har jag hört att många kör berusade.
Ha det bra där hemma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar